blogg/bernts_blogg
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Sommar skogsstjärna.jpg

Vem är Bernt?

Miljöministrar kommer och går, men Natur och Miljö består. Natur och Miljös verksamhets-ledare Bernt Nordman har följt med den finländska miljö-politiken från paradplats sedan början av 2000-talet. Bernts teser är att beslut skall bygga på korrekt fakta, att de skall motiveras öppet och trovärdigt och att politiken skall vara långsiktig och konsekvent.

Bernts inlägg

Stora rovdjur hör till vår natur

12.02.2013 kl. 08:53

Köttskatt och andra styrmedel

24.01.2013 kl. 13:43

Rent och fint slam är jordbrukarens dröm

14.01.2013 kl. 09:33

Fult spel i skogslagsreformen

21.12.2012 kl. 08:52

EU-parlamentets fiskeutskott på rätt väg

19.12.2012 kl. 12:48

Biobränslen av jordbrukets restprodukter

17.12.2012 kl. 09:59

Skogsskydd hotar inte ekonomiskogsbruket

21.06.2012 kl. 15:52

Miljötillstånd måste övervakas

11.05.2012 kl. 10:30

Också tjänstemän skall undvika flygresor

02.05.2012 kl. 08:55

Bernts Blogg

I den här bloggen skriver Bernt om aktuella fenomen i miljöpolitikens sfär.

 

Gröntvätt av jordbruksstöden

Den politiska överenskommelsen om EU:s nya jordbrukspolitik (CAP) för de kommande sju åren var en stor besvikelse ur miljösynpunkt. Förgröningen blev utspädd gröntvätt.

Utgångspunkten för kommissionens förslag till CAP-reform för några år sedan var bra: För att jordbruksstöden skall kunna bibehållas på nuvarande massiva nivå (40 % av EU:s budget) måste miljöstyrningen stärkas. På en europeisk nivå har jordbruket stora miljömässiga utmaningar, bl.a. förlust av biologisk mångfald, förorening av vattendrag, kemikalisering, oetisk behandling av produktionsdjur och utarmning av jordmånen.

Miljöorganisationerna anser att samhället nog skall stöda hållbar livsmedelsproduktion och ge ersättning för alla de viktiga ekosystemtjänster som jordbruket kan erbjuda, men att de nuvarande stödsystemen inte leder till en miljöanpassning av jordbruket.

Jordbrukssektorns lobbyorganisationer satte igång en massiv kampanj mot förgröningen och lyckades till slut urvattna reformen på många väsentliga punkter. EEB:s kritik av den politiska uppgörelsen mellan Rådet, Parlamentet och Kommissionen är ord och inga visor. Kraven på variation gällande odlingsväxter och ekologisk areal har nu så många kryphål att miljönyttan kan bli alldeles marginell.

En liten tröst är att misslyckandet på EU-nivå behöver inte innebära en katastrof för Finlands del. Genom det nationella miljöstödssystemet, som under nästa period kommer att heta miljöersättningar, kan samhället ge morötter till jordbrukare som vill minska miljöbelastningen. Det återstår att se om det ännu går att få in någon form av vettig miljöstyrning också i de direkta stöden (pelare 1) på nationell nivå.

Misslyckandet i Luxemburg får inte upprepas när bollen kommer hitt till Helsingfors.

Bernt Nordman
27.06.2013 kl. 08:54