hem
/Site/Data/812/Images/Layout/Headers/Default/Host kvallsdimma.jpg

Natursnurran

Här kan du uppleva stämningen i naturen under olika årstider. Obs! Du behöver en Flash Player för att kunna se och lyssna på natursnurran.

Finlands Natur

Finlands Natur nr 3/2017: följ med på höstvandring i Seitseminen nationalpark djupt i Birkalands skogar. Vi uppmärksammar också torskens prekära situation i Östersjön och blyhaglen som gör örnarna sjuka. En god miljönyhet är de optiska vitmedel som Åbo Akademis forskare kunnat framställa av träavfall.

En del av detta hittar du i Finlands Naturs webbarkiv, vill du läsa resten av den digra tidningen är det enklast att prenumerera - redan idag!

Natur och Miljös kalender

25.11
Bergkullas miljövänliga energilösningar Leif Nordqvist berättar om sina erfarenheter av ett solkraftverk för produktion av el, solfångare för produktion av varmvatten, samt välisolerade hus för att minimera energiåtgången.
14.04
Förbundsmöte 2018 Natur och Miljös medlemmar samlas till förbundsmöte.

Kampanjen Solsvar

Är du nyfiken på hur du kan värma upp ditt hem, ditt vatten eller producera el med energi från förnybara källor? Upptäck Solsvar här

Lediga jobb

Läs mer om  lediga jobb hos oss.

En nästan visionslös energi- och klimatstrategi

25.11.2016 kl. 09:26
På Natur och Miljö har vi lusläst regeringens energi- och klimatstrategi som publicerades den 24.11.2016. Tyvärr är dokumentet en besvikelse. Vi hade verkligen hoppats på en djärvare och mera konkret strategi.

Miljöorganisationerna i Finland vädjat till energiminister Olli Rehn att strategin skulle utgå ifrån att Finland skall klara sig med 100 % förnyelsebara källor, men det här scenariet beskrivs bara kursoriskt. Regeringen nöjer sig med att försöka reda ut hur Finland skall klara åtaganden från EU:s klimatpolitik och regeringens egna målsättningar.

Regeringens uppdaterade målsättning är nu att över hälften av energin skall komma från förnyelsebara källor under 2020-talet. Vi tycker att regeringen är för vag i sin tidtabell. Det är ju en enorm skillnad om vi når målet år 2020 eller först år 2029.

Ett annat problem är att regeringen konsekvent formulerar målen som en andel av den totala energikonsumtionen. Ur klimatperspektiv är det relevanta hur halterna av klimatstörande gaser i atmosfären förändras. Därför borde man ju fokusera på de absoluta mängderna fossila bränslen som används. I likhet med de tidigare energi- och klimatstrategierna undviker regeringen nu att ställa upp mål för energikonsumtionen och – vilket är ännu värre – ökad energieffektivitet.

Användningen av importerad fossil olja skall halveras fram till år 2030 jämfört med år 2005. I dag används olja främst som bränsle i fordon och för att värma upp egnahemshus. Vi tycker att man helt borde fasa ut användningen av olja för uppvärmning inom tio år eftersom det finns bra och ekonomiskt vettiga alternativ. Att halvera oljeanvändningen inom trafiken är tuffare och på den här punkten är vi nöjda med ambitionsnivån. Regeringens mål att användningen av stenkol skall upphöra till år 2030 uppfylls även om regeringen inte skulle göra något år saken.

Natur och Miljö kan inte accepter att regeringen fortfarande tänker stöda torven som energikälla. Att bränna torv är klimatmässigt är i klass med stenkol. Dessutom förstör torvtäkt vår unika natur och åstadkommer omfattande förorening av vattendrag.

Skogsbiomassan har varit ett hett tema den här hösten. Skogsklustret satsar stort på bioekonomin, snart kommer EU-kommissionens förslag om hur kolsänkor skall beräknas men biologer varnar allt mer högljutt om hur illa ställt det är med skogsnaturens biologiska mångfald i Finland. Nu säger regeringen att man huvudsakligen skall använda hyggesrester från skogsbruket och avfall från träförädling som råvara för energiprodukter som el, värme och trafikbränslen. Den principen håller Natur och Miljö helt med om, men tyvärr blir man misstänksam när man lyssnar på hur branschen bara talar om hur många miljoner kubikmeter mera virke som skall förädlas till biobränslen.

Inte heller denna energi- och klimatstrategin lyckas dyrka upp låsen som bromsar biogasproduktionens utveckling. Särskilt inom jordbruket finns väldiga mängder biomassa (gödsel, halm etc) som kunde användas som råvara, men biogasreaktorer är ändå inte ett ekonomiskt konkurrenskraftigt sätt att producera vare sig el, värme eller trafikbränslen. Regeringen konstaterat helt riktigt att biogasen kunde ha en central roll i kretsloppsekonomin, men man är fortfarande ovillig att verkligen satsa så mycket på denna teknologi att den skulle slå igenom på allvar. Om gasdrivna traktorer och andra arbetsfordon blir vanligare, vilket regeringen vill jobba för, kan incentiven att börja producera biogas förbättras avsevärt.

Elprisen har en längre tid varit så låga att det inte lönar sig att investera i ny produktionskapacitet på rent marknadsekonomiska grunder. Redan i regeringsförhandlingarna slog Sipiläs regering fast att garantiprissystemet för vindel skall stängas för nya projekt. Trots hård lobbying från Energindustrin gick regeringen in för att fortsätta stöda elproduktion av förnyelsebara källor. Natur och Miljö har ingenting emot den valda modellen att under tre år (2018-2020) ordna anbudstävlingar om nya investeringar som producerar 2TWh, men det här är ytterligare ett tragiskt exempel på hur kortsiktig den finländska energipolitiken är i fråga om stöd till elproduktion med förnyelsebara källor. Den långsiktiga osäkerheten om marknadens spelregler är och förblir det största problemet för marknadsaktörerna. Det nya systemet skall i princip vara teknikneutralt, men de nuvarande prisnivåerna tyder på att det i praktiken kommer att gå främst till investeringar i nya vindkraftsparker. Det är en rejäl skamfläck för regeringen att sannfinländarna fick igenom sitt krav på en undersökning av vindkraftens hälsoeffekter. Som om inte den frågan redan har utretts tillräckligt!

Ett grundläggande problem i det finländska elsystemet är de stora variationerna i efterfrågan. Särskilt problematiska är konsumtionstopparna under enstaka kalla, mörka och vindstilla dagar under vintern. I stället för att på allvar satsa på att åtgärda efterfrågan, t.ex. genom att börja fasa ut direkt eluppvärmning eller att ge ännu mera fart åt utvecklingen av smarta elnät, så väljer regeringen att fokusera på att bygga en ny elöverföringskabel mellan Finland och Sverige. Natur och Miljö ser nog kabeln som ett bra projekt och en viktig etapp mot en ännu bättre integrerad nordisk elmarknad, men man får nog en känsla av att regeringen hoppas att våra grannar skall rädda oss, så att vi kan fortsätta att slå på elbastun varje fredag kväll.

Natur och Miljös åsikt har länge varit att konsumentpriset på el borde vara högre, så att alla hade större incentiv att ta i bruk energisnåla lösningar. Vi tycker att en rejäl höjning av elskatten borde ha ingått i energi- och klimatstrategin, men regeringen är tyvärr allergisk för skattehöjningar.

Finland har länge varit en föregångare inom kombinerad fjärrvärme- och elproduktion (CHP). Fördelen är att man effektivt använder energin i bränslet. Kruxet är att nästan alla de jättelika anläggningarna som har byggt i Finlands har matats med stenkol, som tack vare utsläppshandeln kommer att fasas ut. Redan en tid har trenden varit att bygga skilda värmeproduktionsanläggningar, ofta med avfall som huvudsakligt bränsle, medan man hoppas att det nya kärnkraftverket i Olkiluoto skall kopplas till elnätet en vacker dag. På den här punkten är energi- och klimatstrategin lovligt vag. Regeringen har bara kopierat Energiindustrins teser att Finland bör värna om CHP, för att säkra energiproduktion när den behövs som mest.

Regeringens formuleringar om torven är sorglig läsning. Regeringen håller benhårt fast vid att Finland skall fortsätta bränna torv, främst inom fjärrvärmeproduktionen. Enligt regeringen behövs ännu skattelättnaden för den inhemska torven för att den skall vara konkurrenskraftig i förhållande till importerad stenkol. För klimatet är båda alternativen lika dåliga.

Vi håller med regeringen att det lönar sig att satsa på decentraliserad produktion av el och värme. Miljöanpassad teknik där man använder solen, värmepumpar och biobränslen för att värma enskilda hus är mogen och i många fall ekonomiskt konkurrenskraftig. Tyvärr nöjer sig regeringen också här med att bara hålla kvar de nuvarande styrmedlen, t.ex. hushållsavdrag för installering. Natur och Miljö gillar den utlovade satsningen på mera information – här kanske vår kampanj Solsvar kan ha en roll!

Natur och Miljö anser att man borde fästa betydligt större uppmärksamhet vid byggnadsnormer, så att behovet av extra uppvärmning kan fås ner till ett minimum.

Avsnitten om trafiken är de mest visionära delarna av energi- och klimatstrategin. Här finns mycket bra element. Vi gillar särskilt tankarna om att minska trafikbehovet genom bättre samhällsplanering och smarta logistiklösningar (MaaS-konceptet).

Regeringen vill också förnya bilparken så att utsläppen per kilometer minskar. Målsättningen är att vi skal ha 250.000 elbilar och 50.000 gasbilar i Finland år 2030. Med tanke på att det är hela 13 år dit och många stora biltillverkare har meddelat att elbilar är framtiden, så kan det här målet faktisk uppnås utan aktiv styrning från statens sida. Eftersom strategin bara talar vagt om en omläggning av bilskatten och möjligheten att subventionera elbilsinvesteringar får man en känsla av att det är just så här det kommer att gå. Med är laissez-faire (”låt det rulla på”) faktiskt en strategi?

Till de få konkreta, nya åtgärderna som regeringen lanserade i energi- och klimatstrategin hör att andelen biokomponenter i vanlig diesel och bensin skall höjas till 30 % fram till år 2030. Det betyder en fördubbling jämfört med nuläget. För lätt brännolja som används i arbetsmaskiner (och uppvärmning) skall man införa ett inblandningstvång på 10 %. Precis som man redan antydde i regeringsprogrammet skall de här biokomponenterna huvudsakligen produceras i Finland. Regeringen är noga med att påpeka att en ökning av de biokomponenternas andel i fordonsbränslen minskar skatteintäkterna eftersom de åtnjuter skattelättnader.

Att sluta använda fossil olja är självklart en bra målsättning, men när regeringen väljer strategin att långsamt (över decennier!) öka inblandningsprocenten, så kommer inte helt ny teknik, t.ex. gasbilar in tillräckligt fort på marknaden. Regeringen kunde också gå in för att utvidga distributionsplikten till att omfatta el och gas.

Jordbruket behandlas ytterst kursoriskt i energi- och klimatstrategin. Det är beklagligt, eftersom jordbruket har en betydande roll i utsläppsinventarier. Uppodling av torvmark är en betydande källa till klimatstörande utsläpp, men den heta potatisen vill regeringen inte ta tag i. Å andra sidan kunde jordbruket ha en viktig roll i ett kretsloppsanpassat och kolneutralt samhälle.

 

Här kan du läsa energi- och klimatstrategin på svenska.